En ö belägen inne i Stora arkipelagen, söder om Oriton. Moran är känd för sina rika lämningar och många ruiner.
Moran är en stor ö i centrala Arkipelagen, känd för sina rika fornlämningar och många ruiner. I forna dagar var ön länge platsen för den mäktiga gerasiska civilisationen, rik och tätbefolkad, och hjärtat i ett imperium som sträckte sig ända till Luberos. Men Morans civilisation ödelades i phunguwes krig mot Iset Azarmisherah, en förödelse så total att ön aldrig har återhämtat sig, och av dess forna storhet återstår bara bleka skuggor. Pragmatiska herdar och bönder har utan misskund brutit upp gamla vittrade akvedukter och megaliter för att få sten till husgrunder och tempel, men de hemsökta ruinerna djupare inåt Morans inland vågar de inte röra, och djunglerna och dimmorna har fått sluka dem bäst de vill.
Öns terräng består i väster av förhärjade slätter och klippor som snart övergår i tropiska djungler, här och var genomkorsade av uråldriga stenlagda vägar och djupa flodfåror och raviner mellan branta, fuktiga klippväggar. Det sägs ofta att det ligger en kuslig tystnad över öns ödsliga inland, men det är möjligen bara vidskepelse. Den legendariska ruinstaden Lubandu reser sig i skogsbrynet på sydkusten, medan Karakandu ligger dold och bortglömd i de hemsökta bergen på öns östsida. Befolkningen är koncentrerad till byar och mindre hamnar längst kusterna, med sporadisk bebyggelse på savannerna i öster och slätterna i nordväst. Enstaka gruvsamhällen och skogshuggarläger återfinns så djupt in i djunglerna som öns invånare vågar bege sig, men i Karakandus närhet finns inte en mänsklig själ.
Moran bebos idag av Ikine. ett bistert darkenerfolk med oklart släktskap till öns mystiska forntida invånare. Utöver det forntida riket är ön berömd för sina trä- och elfenbenssnidare, särpräglade vita linnetyger, goda betesmarker, och en rik och ålderdomlig sång- och dikttradition som hålls vid liv av vandrande musikanter och månatliga mysteriespel i de halvhjärtat upprustade ruinerna av forntida amfiteatrar. Det är en av de mer glesbefolkade av de större öarna i Arkipelagen, men ändå av stor betydelse på grund av sin anrika historia, befolkningens hantverksskicklighet och viktiga naturtillgångar som marulafrukt, sandelträ och ametist. Fraktionen anser sig inte ha råd att vara utan Moran, och fick med nöd och näppe ön att gå med förbundet efter att ha översköljt lokala hövdingar och handelsmän med gåvor. Morans halvhjärtade medlemsskap är ett ständigt problem, givet det koleriska och folkfientliga temperamentet hos öns invånare, och fördomar om dem bland andra öars befolkning, effektivt vidmakthållna i legenderna om Isets fruktansvärda välde. Två specifika källor till problem är dels det faktum att Ikine kräver en stol i Örådet, men saknar sådana sedan phunguwe störtade Isets obsidiantron i havet, och ännu inte har beviljats någon ny. Den andra är det lokala piratbandet Vita korsarerna, som mer eller mindre är öppna fiender till Fraktionen men får konstant stöd och hjälp av Morans invånare.