Den folkrikaste och mäktigaste ön i Stora arkipelagen. Den är belägen relativt centralt bland öarna och har mycket varierande vegetation och klimat. Jorden är dock inte speciellt bördig, vilket gör att Oriton tvingas importera mat från bland andra Lohemo. I sydväst finns arkipelagens enda stad, Garandor, vilken även fungerar som en inofficiell huvudstad då Örådet sammanträder där.
Oriton är en stat i norra Stora Arkipelagen, belägen ungefär i centrum av Stormarnas Hav. Landet består av Oriton proper samt ett antal mindre öar, framför allt längs kusten. Till Oriton hör också Jakelaöarna samt de självstyrande områdena Wenndaie och Tsimin. Oritons huvudstad är Garandor som är belägen på södra delen av Oriton proper. Garandor är en av världens största städer och hela arkipelagens verkliga handelscentrum.
Historia
Oriton har varit bebott sedan urminnes tider, var den äldsta befolkningen härstammade från är idag omöjligt att säga, och ingen teori har egentligen mer trovärdighet än någon annan. Känt är dock att Oriton redan för 10 000 år sedan hade en befolkning som behärskade metallarbete, något bland annat Ahaotjamastavarna bevisat.
Den äldsta oritonska kultur som har någon matnyttigare information bevarat efter sig är den uråldriga Sarathikonfederationen (2500-3076 ark), vars huvudstad Sol Samra var belägen på ungefär samma plats som dagens Garandor. Iset Azarmisherah jämnade Sol Samra med marken 3076 ark, och styrde under större delen av sin regentperiod från Moran, under denna tid flyttades arkipelagens kulturella fokus bort från Oriton (Iset ägnade aldrig ön någon större uppmärksamhet, annat än som kornbod och befolkningsreserv). Under de stora Triadkrigen (ungefär 4500-6000 ark) låg ön hela tiden lite utanför händelsernas centrum, och inte förrän Phunguwes slutgiltiga fall fick återigen oritonregionen något av en särställning i arkipelagen.
När Phunguwes öråd föll under Revolten på Rana fanns det inte längre någon egentlig kulturell mittpunkt i arkipelagen. Under De tusen öarnas krig stod emellertid Oriton och Lohemo relativt ohotade, och det började för första gången växa fram en stark, inhemsk kultur på Oriton. Flyktingar från triadkrigen (Phunguwe, Tainoa och Lubandu) hade under hundratals år flyttat till ön och Oriton var folkrikare än någonsin. Under de Tusen Öarnas Krig strömmade allt mer flyktingar och lycksökare till arkipelagens norra öar och deras invånarantal nära nog fördubblades. Oriton som hade framlevt betydligt mer oskatt än resten av den sargade arkipelagen började allt mer framträda som en maktfaktor att räkna med.
På grund av den starka dominansen av handelstrafik österifrån, en avsaknad av moderna hamnar samt stora problem med marodören Djichak Hamators barbarstat mitt på ön gjorde dock att att Oriton hamnade i tidigt underläge mot Lohemo. De lohemiska furstarna lånade ut enorma mängder pengar till Oriton för att hjälpa till med upprustningen, men i gengäld blev Oriton nära nog en lohemisk provins.
Under Tarasharkrigen som tog sin start 7505 fick de framväxande staterna Oriton och Lohemo något av ett kulturellt eldprov. Alliansen av nordliga östater, som stått som ebhroniternas huvudsakliga fiende, gick segrande ur krigen, och trots att en mängd mindre stater i söder fallit för den ebhronitiska flottan lyckades man nästan helt tvinga Ebhron att lämna övärlden. Lohemo, som varit den Norra Alliansens ledare och starkare komponent, hade dock utarmats på manskap och resurser, och i Tarasharkrigens kölvatten kunde man börja ana ett modernt Oriton som med åren skulle bli arkipelagens verkliga maktcentrum.
De Tusen Öarnas Krig, som fick arkipelagen att komma mycket nära total anarki och samhällelig kollaps, överlevde som en ondskefull dröm i awanes kultur, och fantasin om en starkare och mer enad övärld blev allt viktigare för arkipelagens politiska diskussioner. Återupprättandet av Örådet ark 8326 på Sol Samras ruiner var denna dröms konkreta uttryck, och skulle forma arkipelagens politik i många år framgent. Garandor växte fram omkring Örådets Salar och fick stadsprivilegier 8402 ark. Under de kommande åren kom Garandor att genomgå en fruktansvärt kraftig expansion och befolkningstillväxt. Och i slutet av det åttonde milleniet var Garandor arkipelagens i särklass största stad. Det krigströtta Lohemo fick samtidigt allt värre problem, och efter Ebenholtzkriget stod Oriton ensamt kvar som dominant kraft i norra arkipelagen. En position som alltjämt kvarstår.
Klimat
Oriton har ett varmt subtropiskt klimat som sällan faller under 10 °C. Regionala skillnader finns dock; de sydliga provinserna med tendenser till kontinentalklimat i inlandet
Politik
De första phungusiska bosättarna delade in Oriton i provinser. Dessa avskaffades i samband med örådets upprättande så att de styrande lagmännen kunde centralisera staten av ekonomiska anledningar. Som resultat av detta hade Oriton länge inga separata administrativa divisioner såsom provinser, delstater eller territorium, förutom de lokala myndigheterna. Undantaget var några av de självstyrande östater som nominellt tillhör staten Oriton. Med tiden växte det allt mer fram ett behov av ett modernare politiskt system, och under brac Namahan Kinko instiftades 14 regionala råd, vardera under ledarskap av en lagman. Antal oritonska regioner har fluktuerat något under årens lopp.
I takt med att Oritons styre blev allt mer byråkratiskt skapade de regionala råden ytterligare 85 territoriella råd för att överse Oritons landsbygd i än större detalj. De territoriella råden leds av så kallade rådmän. Rådmännen är ofta yngre akademiker och byråkrater, och idag hämtas de allra flesta nya lagmän från rådmännens led, i motsats till gamla tider då den vanligaste karriärvägen till lagman var genom militären.
Oritons regioner, sedan 9078 ark 12 till antalet: Djun, Garandor, Mudaia, Bhan-tuc, Djeshan, Shumäy, Taranaki, Wangawatu, Paluminda, Hamador, Thylo och Jakela.
Gaun’ju, Gogato och Chagundra är särskilda provinser under militärt styre.
Oritons territorier är 85 till antalet och därmed alldeles för många för att hitta på namn till.