Lilla prinsessan, ett berömt Mhîm-tempel (se dhaorag) i Alkharzan.
“Lilla prinsessan” uppfördes under dynastin Zhia, en period hyllad för sin estetik. Den ligger också i Alkarzan, och var tänkt som dhaoragen framför alla andra; Mhîmrättens huvudsäte näst Tabbahs gyllene tron. Emellertid lyckades man inte riktigt överträffa den väldiga Tilikari-dhaoragen, ej heller Gur-i-Zindas mytiska status. An’ak Khanum är mycket yngre än Gur-i-Zinda, dock, och både smäckrare, elegantare och mer enhetlig i sin arkitektur. Arkitekten sägs ha varit en man vid namn Uzud Yarkand, som ville göra byggnaden behagfull att skåda från Mhîms plats i himlen. Själva huvudbyggnaden är lik en lotusblomma till formen, något som mest märks från ovan, och har flera sidokammare med mindre takkupoler samlade runt en större tempelsal i mitten, där den största kupolen tronar i “blommans” mitt. Alla salarna är förenade via luftiga pelargångar. Minareterna är något separerade från huvudbyggnaden, och nås via smäckra broar högt upp i luften. Det mest magnifika med An’ak Khanum är dock golvet, där färgad marmor lagts ut i ett underskönt mönster vars centrum är en jättelik, vit krysantemum kantad av vita fåglar, mitt i den stora tempelsalen. Katedralen uppkallades efter Zarifi, Mhîm Uzûm Shaches favoritdotter, och äppelträden hon lät plantera blommar fortfarande i trädgården.
Byggnaden tjänar idag som en madrasa, och är en av Mhîmrättens viktigaste skolor. Ovanligt många flickor studerar här, kanske på grund av An’ak Khanums påstått feminina framtoning.