William Gibson sade som bekant ”Framtiden är redan här – den är bara ojämnt fördelad”. Detta är verkligen sant, och även om Sverige har många futuristiska element (kontantlöst, yeah) så slår andra platser i världen oss rejält på fingrarna.
Flera av oss i författar-teamet har haft chansen att bo i och besöka många av de städer som hjälpt oss med stora doser av inspiration till Neotech, som jag också hoppas hjälper till att levandegöra de små detaljerna. I den här artikeln ska vi försöka dela med oss lite av den inspirationen.
Hongkong
Om man ska ranka en stad högst på cyberpunk-skalan så är det nog Hongkong. Jag valde att studera mitt fjärde universitetsår utomlands och valde, delvis på slump, Hongkong och hamnade på deras universitet Hong Kong University of Science & Technology. Som man ser på bilden var det dock inte särskilt cyberpunkigt placerat, då det låg i en naturskön vik, men det var bara en halvtimme bort från skyskraporna. Jag bodde totalt 18 månader i HK och träffade även min fru där, så det har blivit lite av mitt andra hem!
- gallery-center
Det som är mest cyber med Hongkong är förstås skylinen, flest skyskrapor per capita i världen. Allt byggs på höjden tack vare den extrema bristen på plats. Det är viktigt att inse att de glassiga affärsskraporna är en minoritet - nästan alla bostadsområden har bostadshus med 40 våningar, min frus släktingar bor bland annat på 45:e våningen.
- gallery-center
Eftersom det är trångt blir även bostäderna små. En normal lägenhet att köpa för en nystartad familj ligger på på 40 kvadrat, men kostar därefter. Det finns betydligt mindre bostäder, och då pratar vi för hela familjer (fotograferna Benny Lam och Michael Wolf har båda gjort fotoserier av detta fenomen).
- gallery-center
När man bor så tätt börjar man tänka tredimensionellt och det finns en mängd broar och tunnlar som gör att man inte riktigt kan placera gatunivån. Det mest tredimensionella stället i HK var för övrigt Kowloon Walled City, som jag tyvärr aldrig fick chansen att besöka, men som mina släktingar varit i. En enklav utanför kolonins jurisdiktion där folk levde i laglöshet, misär och trängsel. Det finns många ställen kvar i HK som påminner om KWC, och man inser att mycket av HK har sett sina bättre dagar - det är en stark patina och förfall över stora delar av staden.
- gallery-center
Det finns massa annat att skriva om HK men det kommer inte göra staden rättvisa. Bästa sättet är att resa dit och uppleva själv, förslagsvis med en resrutt som inte bara tar en till turistställena. En nattpromenad genom Mong Koks neondränkta gator är nog så nära den klassiska cyberpunk-gatubilden man kommer i dagens verklighet. Det är en extremt levande stad. Gatorna är packade, ljudnivån konstant hög, affärer är öppna till 23 varje kväll. Även ute i förorter är folk i konstant rörelse. När min fru först kom till Sverige kunde hon bara torrt konstatera att landet verkade dött, likt en zombiefilm.
Singapore
Jag bodde och jobbade i Singapore i knappt 3 år och även om staden påminner mycket om Hongkong finns det markanta skillnader, och andra inspirationskällor.
Singapore kan sägas vara en snabbt växande lillebror till HK. Staden/landet är nyare och mindre trångt, och därför känns staden mer fräsch, grön och futuristisk på sina håll. Det som är spännande här är hur kosmopolitisk staden är, med kineser (av många olika härkomst), malajer, indoneser, indier och en stor mängd västerländska expats. Det finns en framtidstro och man bygger konstant nytt. Likt HK har man fullt upp att fylla igen havet för att ge mer yta att bygga på.
- gallery-center
En galen byggnad i Singapore är Marina Bay Sands, tre torn med en plattform ovanpå, som huserar casino, lyxrestaurang, trädgård och pool. Den klassiska bilden är från infinitypoolens kant ut mot skylinen. Detta hade kunnat vara en arkologi eller korpskrapa i Neotech rakt av.
- gallery-center
En annan inspirationskälla på samma tema är ön Sentosa, en konstgjord nöjesö med låtsasstrand, nöjespark och lyxhotell. Släng på en kupol och du har en Neotechig turistoas där man kan glömma ekokollapsen utanför. Allt bevakat av väl dolda militära krafter precis som dagens Singapore, som ständigt är beredd på en invasion och har en budget och militärvurm därefter.
- gallery-center
Jakarta
Jakarta var en stad jag besökte ofta under min tid i Sydostasien. Stor-Jakarta, kallat Jabodetabek (efter de första två bokstäverna av alla ingående städer) är med sina 30 miljoner invånare en av de största stadsbildningarna i världen efter Tokyo. Indonesien är dessutom en ekonomi som växer så det knakar. Staden är utbredd i ett stort floddelta så det mesta är platt med enstaka kullar - mycker håller redan på att översvämmas, och korruption har hindrat ledningen från att fixa det. På avstånd tycks det mest vara en kåkstad, med lite ruinartade kolonialbyggnader, men i de nya centrum som börjat poppa upp så finns det stora skyskrapor och motorvägar på pelare.
- gallery-center
Jakartas puls är det man märker. Det är konstant trafikstockning från kant till kant av staden. Tro det eller ej, men staden saknar ett kollektivtrafiksystem utöver bussar och enstaka pendeltåg. Trottoarer finns knappt och bilarna tar ofta “genvägar” genom lervälling, på folks bakgårdar, och så vidare. Gatubarn, försäljare och mopeder passerar förbi. Men trots detta är stämningen bra och saker fungerar, på något sätt. År 2070 liknar nog Jabodetabek mer dagens Shanghai - man har gjort sig av med kåkstäder och fixat ordentlig infrastruktur - men Indonesien är stort nog för att länge bara flytta kåkstäderna längre och längre ut. Vill man spela i en stad som fortfarande har samma kaos som dagens Jakarta så är Afrika i Neotech förmodligen rätt ställe.
- gallery-center
Det som slog mig i Jakarta är den typ av jobb som organiskt skapats i staden. Ett exempel är personer som köar vid början av motorvägarna, för att mot betalning sitta i bilen och därmed göra det tillåtet att använda pendelfilen. Ett annat jobb är alla de som i utbyte mot dricks agerar trafikpoliser i kåkstäderna, genom att vifta, hojta och ställa sig i vägen för bilar och ge ett jämnt flöde. I Neotech uppstår säkerligen många dylika jobb, medan andra försvinner i takt med automatiseringen. År 2070 kan det handla om att sitta framför monitorer till självgående AI:er bara för att ge dem ett legalt skydd, att sprida andras DNA på allmänna platser för att förvirra spårare eller lura självkörande bilar att stanna eller köra fel för att öppna upp för andra som inte betalat för prioritet.
En annan känsla som jag tar med mig från Jakarta är dessvärre säkerhetsläget, som kom från de bombattacker som skett i staden. Jag var där som affärsresenär och varje dag lämnade jag hotell och kom till jobb under största säkerhetspådrag. Det finns beväpnade vakter, murar och stängsel överallt. Varje inpassering sker genom metalldetektor och varje bil undersöks med speglar. Det är skrämmande hur snabbt det blir vardag för de som skyddas och för de som skyddar. Det finns också en lång historik i Indonesien och Filippinerna med paramilitära regeringsvänliga förband, regelbundna massakrer på minoriteter och andra otrevligheter, som ligger alldeles under ytan. I Neotech är detta läge konstant och än värre på många ställen.
Tokyo
Jag hade turen att få bo och jobba 4 år i världens fortfarande förmodligen största stad. Tokyo är sannerligen värd epitetet ”mind boggling”. Det är svårt att veta var jag ska börja och sluta när jag beskriver Tokyo, som också var central inspiration för Neuromancer och cyberpunkgrenrens födelse.
- gallery-center
Det som slog mig först i Tokyo är, bisarrt nog, att staden inte vinner skyskrapeligan. Det finns förstås många skrapor i Tokyo, men inte lika många som HK och Shanghai, och större delen av Tokyo är låg bebyggelse, till och med små villor. Å andra sidan breder sig staden mer än tio mil i varje riktning, vilket skulle täcka Stockholm, Västerås, Uppsala, Nyköping och mer. Även om bebyggelsen generellt sett är ganska låg hade jag själv tur att få bo på 51:a våningen i ett bastant Sumitomo-byggt torn. Utsikten var den bästa jag någonsin haft och förmodligen kommer ha!
- gallery-center
Det som möter en i Tokyo när man först anländer är istället en extrem informationstäthet. Varje kvadratcentimeter är täckt av skyltar, information, reklam, video, etc. Lägg till att japanerna regelmässigt använder 4 skriftspråk och hyser en förkärlek för detaljer och en besökare får snabbt huvudvärk. Men efter ett tag lär man sig ta in och tolka detta (även om jag aldrig lyckades lära mig språket särskilt väl). Att ta sig genom eller runt en av de stora stationerna, som Shinjuku, kan ta 45 minuter i anspråk - på många sätt kan man leva ett helt liv i dessa stationer. Och då har Tokyo ett halvdussin riktigt stora stationer av den sorten, och mer än 90 tåg- och tunnelbanelinjer. Staden är en maskin i konstant rörelse. Att leva i Tokyo kräver att man liksom utvecklar ett sjätte sinne som hjälper en att navigera, och appar hjälper förstås. Lärdomen till Neotech är just hur staden blir en varelse, hur man kan åka från vad som helst till vad som helst och aldrig lämna, och att informationstätheten flyttas över till den augmenterade verkligheten, där varje tecken och ikon trängs för att få din uppmärksamhet.
- gallery-center
Tokyo är förstås en visuell orgasm på många sätt, med neon och kantig, brutalistisk arkitektur blandat med rogivande tempel, parker och smågator. Här finns de allra mest nischade barerna och restaurangerna, butikerna och nöjena. Vi besökte bisarra temabarer med 4 stolar i Golden Gai-området, nudelmuseum, elektronikbutiker, cosplayaffärer och mycket annat. Det är nog ingen överdrift att säga att man kan äta på en ny restaurang varje dag i hela sitt liv i Tokyo. Detta kommer jag personligen alltid sakna från Tokyo. Neotech-inspirationen är att det inte finns något intresse som är för udda i framtidens metroplex.
- gallery-center
Slutligen så är Tokyo megakorparnas och sararimännens hemvist. Jag jobbade själv i och med storföretag, och det finns verkligen tusentals och åter tusentals kostymer som alla är en liten del av ett enormt maskineri. Man ger sina liv till företagen, och företagen fyller i gengäld alla aspekter av det dagliga livet. Begreppet keiretsu - korsvist ägande som skapar en företagsgrupp - är ju från Japan, och är fortfarande levande även om en hel del förändrats sedan 80-talet. Japan är inte längre motorn i globala ekonomin; Kina har tagit över den rollen. Framtidens keiretsuer kommer bli mer kinesiska, och mindre ceremoniella, mer obegripliga och globala. Japan kommer gå en osäker framtid till mötes av utdöende befolkning och allt mer ingrodda kulturella finurligheter. Det finns de som utmanar kulturen i Tokyo, men de är få och det kommer gå så oerhört långsamt …
Av: Martin Fröjd
- gallery-center
