Åldrad nomadhövding i Västlanden, ursprungligen en avfälling än längre västerifrån. Hans krigare härjar Eumo och Momolan.
Khazanstammens ledare Toktamish har ett furstligt pris på sitt huvud både i Sung och Momolan, men fortsätter att gäcka prisjägare, lönnmördare och hela arméer. I årtionden nu har hans krigare hemsökt Västlanden från Caibukten ända ned till Malásarsjön och Colostro, och plundrat och skövlat karavaner och bosättningar. Ingen vet var Toktamish kom ifrån, men ända sedan han enade flera av nomadstammarna under Khazanstammens fana har han visat prov på ypperligt ledarskap. Tidigt stod hans krigare emot ett anfall från en överlägsen momolansk styrka, och genom att röra sig över allt större områden kunde de effektivt undgå ytterligare förföljare. Till sist kunde ingen förutsäga var de skulle infinna sig härnäst, och Khazanstammen slog till som spöken innan de försvann ut i ödemarkerna. Med plundringen av Zahalin år 4362 bekräftade Toktamish en gång för alla att han var mer än en simpel rövare. Samma år fann sig han sig en tillfällig fristad på Summags hemsökta ruinslätter, dit få andra vågade sig, och Toktamish utropade sig till ”Ödelandets emir”. Antalet krigare runt Toktamish har hela tiden vuxit, och få känner till deras verkliga antal - han tros numera kontrollera många tusen man. Vad han planerar härnäst vet ingen; Sungmunkarna fruktar ett anfall, men Toktamish betraktar momolanerna som sina ärkefiender, och det är möjligt att han försöker rekrytera Eumos zhaniska nomadstammar för ett gemensamt angrepp mot Momolan. Ett seglivat rykte i Eumo gör gällande att hans verkliga ambition, nu när han börjar bli till åren kommen, är en marsch genom Ressiöknen mot Mbingunistammens land, för att erövra Odödlighetens ört som sägs förvaras där, så att han kan plåga Västlanden i evighet.
Den store emiren är ingen stor man, snarare liten och senig, men hans fårade ansikte utstrålar makt och självsäkerhet. Det grå håret och skägget var en gång ljusbrunt, och antyder likt de kalla, mandelformade ögonen att han inte är en zhan. För att ha tillbringat en stor del av sitt liv i sadeln, både i krig och på resande fot, har han ovanligt exklusiv smak och omger sig med tillfångatagna artister och hantverkare från hela kontinenten. Ändå framstår han som en kall och bitter man, stundals närmast oförmögen att njuta av de magnifika hantverk som pryder hans tältläger.
Emiren bekänner sig till Mhîmrätten och har en djup fascination för dess arkitektur, men hans eget arkitekturintresse har hittils enbart manifesterat sig i väldiga minareter byggda av hans offers kranium hoppackade med lera. Om dessa groteska åminnelser om hans dåd är en del av en sinnrikt uttänkt terrorstrategi eller bara ett utslag av ett förmodat vansinne är osagt, men resenärer som passerat dem berättar skräckfyllda historier om spöklika ljussken från minareternas toppar.
Händelser i kampanjen
Toktamish överraskades i sitt sovrum av Mido, och sändes därmed till de sälla jaktmarkerna.