Dan Johansson är en av Eons mest etablerade författare. Han ligger bakom ett flertal böcker, bland annat Asharien & Soldarn, Legender & Hemligheter, Tiraker, Krigsherren, Vapenmästaren och så klart äventyren Diamantäpplet, Katres gåtor och Av blod komna som alla ingår i kampanjen Sylfens vrede. Nu är den fjärde delen på gång till Eon IV och vi har ställt Dan mot väggen för att ställa några frågor.

Vad kan vi förvänta oss av Ödesväven?

En hel del hoppas jag. Först och främst tror jag att många av mysterierna som hopat sig i de tre föregående delarna kommer att få sin lösning och det kommer att bli lite tydligare för alla inblandade vilken roll de spelar i det större dramat. Det blev också läge för mig som äventyrsförfattare att ta ut svängarna lite i den här delen av kampanjen, både vad gäller formerna för äventyret, men också vad gäller miljöer och stämningar. Spelarna får en möjlighet att ta paus från sina ordinarie rollpersoner om de så önskar, och sceneriet skiftar mellan skitiga stadsmiljöer till platser som kanske inte ens existerar annat än i någons förtvivlade själ.

Ödesväven är ju en del i kampanjen Sylfens Vrede, om jag inte har spelat de föregående delarna hur funkar det att spela Ödesväven?

Det går alldeles utmärkt att spela Ödesväven utan att ha spelat de föregående delarna. Jag har dedikerat ett helt kapitel i Ödesväven till att introducera kampanjen och föreslår ingångar för nya spelare. Men oaktat det skulle jag uppmana alla att börja med Diamantäpplet, som var den första delen i äventyrsserien. Inte för att det inte funkar utan att ha spelat de tidigare delarna, utan för att man går miste om så otroligt mycket annat. Då många skeenden och karaktärer återkommer genom kampanjen blir upplevelsen så mycket större om man får följa utvecklingen från början. Sylfens Vrede handlar lika mycket om några mäktiga spelledarpersoners förehavanden och historia som det handlar om rollpersonernas egen saga.

Hur kom du på idén till Sylfens Vrede?

Sylfens Vrede är inte baserad på en ensam idé. Okej för att det fanns en grundförutsättning redan tidigt, men ska sanningen fram så tröttnade jag ganska snart på den. Man får komma ihåg att det var fjorton år sedan nu som jag började skriva på den första delen av kampanjen, och de riktlinjer jag hade då var att det skulle fungera som ett lite matigare introduktionsäventyr för nya spelgrupper. En skattjakt med en bakomliggande mörkare historia kändes som en bra start, men det är framförallt mot slutet av det äventyret och inte minst i den andra delen Katres Gåtor som kampanjen börjar bre ut sig och erbjuda en mer komplex väv av karaktärer och berättelser.

Strukturen på kampanjen är densamma nu som då, men historien har tagit många överraskande vägar sedan dess. Ödesväven adderar till den berättelsen och sätter på många sätt scenen inför den avslutande delen. Innan du frågar: jag har ingen aning om hur kampanjen kommer att sluta; det blir helt och hållet upp till rollpersonerna och deras mäktiga motståndare och allierade. Men så mycket vet jag att det är en stor risk – eller chans om man så vill – att det blir omvälvande!