Ett av de tio magikerhusen i Legio Colonan.
Hus Dilige är väl den mest skandalomsusade samling påläggskalvar och ungtuppar som satt sin fot i Legio Colonans dammiga korridorer. Enda sedan Vilfrey från Thym bröt sig ur Coluimn i syfte att ägna sig mer åt diplomati och politik och mindre åt akademiska intriger och magiteori har Diliges glada gossar varit ett ständigt samtalsämne i hoven och salongerna. Och då främst i Calnia, som är deras naturliga vistelseort, varandes odrägliga rikemansbarn och sybariter allihopa.
Riktig berömmelse rönte de dock inte förrän den smått legendariske Meligne d’Armorry från Danbreann år 1442 utmanade den dåvarande professorn i tropodynamik, Dular dun Dendron, på envig, vilket resulterade i förlust av en näsa, ett öra och två fingrar för professorn. Efterföljande juridiska diskussion, vilket bland annat ledde till att Meligne blev utesluten ur Legio Colonan, fick stor uppmärksamhet hos Calnias noblesse, och ledde på sikt till att Dilige fick ett tämligen dåligt rykte, men samtidigt blev attraktivt för högadliga, men inte förstfödda, ungdjur som en alternativ väg till makt och berömmelse.
Det var efterdaningarna av den röran som Saverlad Dyton passerade sin period som novis och blev fullvärdig medlem i Legio Colonan. Eftersom han redan hade flera affärsbekanta i hus Dilige var det självklart att det var platsen för honom. Blott 18 år gammal begärde han för första gången ordet i Legio Colonans stora råd, och formulerade på sitt väldigt karaktäristiska och blåblodiga sätt en serie mer eller mindre välgrundade anklagelser mot den “hemorrojdluktande gubbhegemoni” som rådde i Legio Colonan.
Detta gjorde honom kraftigt impopulär bland de andra husen, och många yrkade på hans uteslutning. Skickligt politiskt manövrerande, såväl som avsevärda magiteoretiska framgångar (främst inom den metatropiska disciplinen), gjorde dock att han stannade kvar. Efter det berömda “hemorojjdtalet” fick Saverlad tona ner sin attityd något, och ägnade sig snart mer åt internt rävspel, och började bygga in maktbas inom hus Dilige.
År 1463 tillträdde Saverlad platsen som Domus Magus efter den ovanligt tystlåtne Gad Helorn, och inledde således en helt ny era i Diliges historia. Vid det laget hade han gjort upp någorlunda med sin hektiska ungdom, och inledde med att tyst, men effektivt, fräscha upp husets kontaktnät och på olika sätt skapa nya inkomstkällor.
Det pratades ibland om Diliges framgångar, men Saverlads nya personlighet var ingenting som föll ryktesspridarna i smaken, och för det mesta tisslades det mer om Carpodims affär med den forianska jaguardrottningen och krigsmagikern Sheema m’Bwoma. Saverlad smidde dock sina planer, och skapade i hemlighet ett nätverk till flertalet ljusskygga organisationer i Consaber.
Situationen blossade upp när det uppdagades att hus Dilige sålt delar av sin forskning till den unga och spirande ingengörsskolan i Calnia (Collegium Ingeniosum Regalis Calnia). Än värre blev det när stora delar av regentförsamlingen ställde sig på Saverlads sida, och hävdade Diligies rätt att sälja sin forskning.
Detta fick Dilige att hamna mitt i det dåvarande bråket om hur mycket makt ekonomin egentligen skulle ha över monarkin, och med sitt växande bankväsande blev man en del av växande reformationsrörelse.
Saverlad förblev i många år en galjonsfigur för den merkantilistiska rörelsen i Consaber. Han författade flera verk i både ekonomisk och magisk teori, och var i flera år en starkt lysande stjärna på Calnias politiska scen.
Merkantilisternas motståndare växte sig dock starkare efter kung Conrads VII tillträde till tronen 1490, och efter ett ovanligt tystlåtet sammanträdde lämnade Saverlad samma år sin post som domus magus, och efterträddes av den mindre radikale Rascell Posh. Efter det har Saverlad lämnat Legio Colonan i protest, och har istället ansökt om medlemskap i ingengörsakademin. De senaste åren har han hållt sig i skuggorna, men det betyder antagligen bara att han planerar någon ny, skarpsinnig aktion.